Dykning en gemenskap

Jag är en dykare som är aktiv i en förening för jag gillar gemenskap.

När jag väl dyker så dyker jag med andra dykare. Det kan vara de som
är med i samma förening som min eller någon annan förening eller kanske bara en
vanlig privatperson med ett gammalt dykcertifikat. Vi hatar inte varandra bara
för att vi är med i ett annat lag/förening. Vi alla är ju med i dyk-laget det
är det enda vi undervattens nördar räknar.

Dyk-branschen har under flera år försökt segregera oss
dykare i olika läger och organisationer. Men det lyckas liksom inte, för oss
dykare spelar det mindre roll. I dyksverige har vi massor med föreningar,
Massor med privata dykskolor, privata dyk affärer och ett flertal olika
dykorganisationer. Jag tänker inte nämna alla dessa konstiga förkortningar som
bara blir förvirrande för en icke dyk-nörd.

Det enda som håller oss isär är försäkringsfrågorna mellan
ideellt arbete och privata aktörer. Tyvärr tråkigt men det går liksom inte att
kombinera detta utan konstig konkurrens.

När jag frågar runt så är det inte helt säkert om dykarna
vet vilka som är vilka och några är både privata och ideella eller anslutna
till flera organisationer. Det verkar spela minder roll. Man dyker där man har
dykkompisar helt enkelt.

Jag dyker själv med vad vi kallar öppet system alltså en
dykflaska som jag har på min rygg och för varje utandning jag gör så bubblar
det i vattnet. Många av mina dykkompisar ha andra saker på ryggen som gör att
det inte bubblar. Jag blir en aning avundsjuk på detta ibland för dom skrämmer
inte fiskarna lika mycket som jag gör. Jag själv blir bara avskräckt när dom
måste pilla på prylarna före, under och efter ett dyk, då tänker jag att jag
valde rätt. Men vi dyker tillsammans oavsett för vi gillar dykning.

Det är även så att några av mina dyk kompisar jag dyker med
håller bara andan och simmar upp till ytan för ett nytt andetag lite då och då.
Det fungerar kanon att vara dykkompisar i alla fall. Måste bara säga att det är
ganska bra att ha minst en likasinnad kompis med i vattnet om problemen dyker
upp. Men är man många i grupp spelar det mindre roll vilka typer man blandar.

När man tittar runt bland dykkompisarna så vet jag inte i
vilken organisation dom har tagit sitt dykcertifikat och skall jag vara ärlig
så är det ingen som bryr sig vilken organisation dom gått kurs för eller var.
Vi är ju dykkompisar det är det som räknas.

Ibland sitter jag med och tittar på ungdomarna när dom
tränar fridykning i badhuset under den kalla årstiden, då jag även är hönspappa.
Sitter där och funderar på hur dom har det i vattnet. Dom kommer varje vecka
och har gjort så i ett flertal år kanske 5,6,7 år i rad. Och instruktören har
inte introducerat tävlingsmomenten för dessa ännu fast dom kanske är 14-15 år.

Jag tänker vad är det som gör att dom kommer varje vecka år
på år. Jo det är ju gemenskapen, tänk om fler idrotter kunde vänta med dessa
segregerande tävlingsmoment lite längre och fokusera på gemenskap och kul umgänge.
Nu är där ju även massa vuxna med och plaskar varje vecka och det är ganska
blandat med minuter eller meter även för dessa. Vissa gillar detta moment och
vissa är där bara för gemenskapen eller skall jag säga meditationen det ger att
vara i vattnet.

Nu till helgen är det den årliga Dykmässan, detta år i
Göteborg och det är ett ypperligt tillfälle att försöka dela upp dykarna i
olika tillhörigheter/organisationer eller vad det nu kan vara. Lycka till säger
jag bara det funkar inte vi är ju alla bara dykare som gillar att vara
tillsammans med våra dykkompisar.